Nattis gör mig galen varenda kväll. Hennes separationsångest är gigantisk. Och jag vet inte hur jag ska bemöta den. Hon gråter och vägrar sova för att hon saknar mig så. Hon är rädd att jag ska försvinna medans hon sover. Hon saknar mig och vill vara med mig hela tiden. Inte bara på kvällen utan hela tiden. Jag har läst massor om detta på nätet och det är väldigt vanligt i hennes ålder, skolan har börjat och hon har fått börja ta mer ansvar. Men jag vet inte hur jag ska bemöta det. Vill inte dalta med henne så det blir en grej som hon försöker med för att slippa sova. Men vill inte bli arg/irriterad så det blir värre. Shit vad svårt. Nu fick hon min kudde så hon ändå känner sig lite nära mig när hon sover. Så fort hon somnat är det lugnt, då sover hon lugnt hela natten. Så fort hon kommer upp så kramas vi sedan följer jag med henne till sängen igen och säger godnatt.
Någon mer som varit med om samma? Vad gjorde ni? Hur länge höll det på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar